det blev iaf film, the stepfather. ✫✫✫/✫✫✫✫✫

Före                                 Efter

the real one

Hon opererar sig som Alba – för att få tillbaka sitt ex

Xiaoqing, 21 år, är en kinesisk kvinna som för några dagar sedan genomgick flera plastikoperationer för att se ut som den amerikanska skådespelerskan Jessica Alba.

Anledningen är främst för att hon hoppas att vinna tillbaka sin pojkvän som alltid önskat att Xiaoqing skulle se mer ut som en Hollywoodstjärna, skriver Huffington Post.

Xiaoqings 28-åriga pojkvän var under hela deras 18 månader långa förhållande totalt besatt av Jessica Alba. Han pratade om henne hela tiden och hela lägenheten var även tapetserad med fotografier av Jessica Alba. Han gav även Xiaoqing en blond peruk att bära så att hon skulle likna Jessica Alba mer. Men till slut blev hans besatthet av Jessica Alba för mycket för Xiaoqing, som dumpade honom.

– Mina vänner försökte trösta mig men det fungerade inte, så de föreslog jag skulle göra en plastikoperation för att se ut som Jessica Alba, säger Xiaoqing.

Jiang Shan är chef över kliniken Shanghai Time Plastic Surgery Hospital, där Xiaoqing genomgått sina ingrepp. Jian Shan säger att Xiaoqing skulle behöva operera sina ögon och även sin näsa för att likna Alba helt. Jessica Alba är måttligt road över att en kvinna på andra sidan Atlanten opererar sig för att se ut som en kopia av henne.

– Man borde aldrig förändra sig så där. Om någon älskar dig, så älskar de dig oavsett vad, sade Jessica Alba enligt Huffington Post.

sitter i skolan nu och har precis slutat sam-lektionen. såå skönt! ska hem till mamma nu för att hämta grwejer till ikv, bl.a min pälsjacka. :) sen hem till pappa och lämna grejerna och förhoppningsvis hämta min skinjacka påvägen hem sen fixa till mig lite och åka till trollbbäcken där nordis sk fota mig :) wihoo. kanon fredag? sen utgång på det också... ;)
hörs senare bbys!

Vampire Diaries - handling

Det är Elenas första dag tillbaka på Mystic Falls High School sedan hennes föräldrars tragiska död. Tillsammans med sin moster Jenna, gör Elena sitt bästa för att ta hand om hennes yngre bror Jeremy. Hennes första dag i skolan är precis så jobbig som hon förväntat sig, men en positiv överraskning väntar henne, det har börjat en ny kille på skolan som heter Stefan och han är garanterat inte som alla andra. Elena blir rörd av faktumet at Stefan på något mystiskt sätt verkar kunna relatera till det hon gått igenom. Vad Elena inte vet är att Stefan är en vampyr och måste ständigt motstå lusten av hennes blod.

Deras förbindelse växer sig starkare men Stefan har en äldre bror som inte är lika barmhärtig och han gör allt för att sätta hinder för deras relation.

Rollista: Candice Accola (Caroline Forbes), Sara Canning (Jenna Sommers), Nina Dobrev (Elena Gilbert), Katerina Graham (Bonnie Bennett), Steven R. McQueen (Jeremy Gilbert) m.fl.

ååh så bra!!

vampyrgalen? glöm inte den 11 februari kl 20.00

bakade världens go'aste kladdkaka igår , självklart delar jag med mig av receptet här :

sätt ugnen på 175 grader

smörg en form med

och
ströbröd och smör (smält smör antingen i kastrull eller färdig som bilden oven)



+
5 dl socker                                                                4 ägg

blanda detta poröst, alltså blanda tills klumpar försvunnit och blandningen får en fin ljusgul,nästan vit färg

blanda i 2 tsk vaniljcocker

1 dl kakao

och 3 dl vetemjöl




blanda alla ingredienser till en fin smet

häll i smeten i den smorda formen stegvis

för att få ut det sista ur bunken, använd en slickepott

skasa in kakan i ugnen (175 grader)

l

åt stå i ugnen i ca 35 min , tills kanterna är lite hårda och kakan fått lite färg, den ska vara kladdig i mitten

KLART!

Det hela började med att jag somnade. Jag vaknade sedan upp i en fantastisk värld. Det var morgon och alla mina vänner och familj var samlade. Nu var det så att det fanns två alternativ, antingen att sätta sig i en rund ring av bänkar eller att sätta sig på andra sidan av byggnaden på golvet. Medans min familj och släktingar gick till andra sidan för att sätta sig på golvet och mina unga vänner sprang till bänkarna stod jag och Elin fortfarande kvar och funderade. Jag kastade en snabb blick på Maria som vinkade oss till dom. – Det här är mycket roligare, man snurrar, där borta åker man bara upp. Då var det inte så svårt val längre. När alla hade valt plats, det tog lite tid för mig, jag ville sitta bredvid Elin men det var bara ett fåtal platser kvar då, så jag satte mig först bredvid Hayrulla, som bredde ut sig så jag inte fick plats så jag vandrade  vidare och satte mig bredvid Maria. Alla var där, dock saknades min pojkvän. Resan hade börjat. Vi visste hur det skulle gå till, plattan under oss där bänkarna stod började snurra oss .. vi snurrade omkring där inne och alla kollade glatt på varndra, det var som att det var menat att hända, att alla visste utan att någon talat om det för oss. Bänkarna vi satt på börjde lyfta från den snurrande plattan i byggnaden och snurrade sedan vilt i luften med oss på. Maria hade gjort detta förut, förutsatte jag, hon såg så duktig och orädd ut. Jo, hon måste bara ha gjort det förr. Jag har aldrig sett henne så lycklig förr. Hon kastade sig av bänken och hennes långa hår grep tag i mina och patriks fötter, på så sätt var hon kvar med oss och ’ramlade’ inte. Det snurrade väldigt mycket, som en karusell ungefär, fast det var helt annorlunda, jag frågade mig själ varför detta hände och vad som skulle hända näst, jag tror tio gånger. Maria hade iaf kul svängades där nere, det bevisade än en gång att hon var orädd och kunnande. Jag t.ex. hade aldrig svängt mig nedåt, så rädd som jag var. Tiden började gå fort och plötsligt fick jag en känsla av att vi var framme. Jag vet inte vart vi var framme nånstans men jag fick bara en sån känsla av att allt inom mig slappnade av, alla verkade slappna av, som om vi kommit till någon speciell tid eller plats. Mina vänner började nu stiga av bänkarna och röra sig fritt. Vi hade hamnat i en gamal byggnad. Förutom att den var gammal hade jag varit där förut, det är jag helt säker på. Det fanns inget annat att göra än att ta reda på det! Jag föll för grupptrycket och gick av bänken, även om jag inte vågade det. Jag slängde en blick på Elin som var lite frågande och osäker, men hon svarade den med ett leende och nickade mig framåt. Hon hade nu också gått av och nu sprang vi ... någonstans. Kan det ha varit ut från det rummet där bänkarna stod .. det var så oklart allting att jag inte visste vad. Vi gick runt och kollade i byggnaden, den var urhäftig och maffig. Kunde dock inte koppla den till något, kom inte ihåg när jag eller om jag ens varit där förut. Men .. vad var detta? Jag känner ingen tyngd, jag känner mig helkonstig. –Det är ingen fara, jag känner mig likadan nu. Va? kunde Elin läsa tankar nu helt plötsligt? vad är det som händer egentligen. Jag förstod ingenting, untan stod och kollade på Elin och undrade om jag kanske sa det högt. –Nej, det är så i den här världen. Hon hade hört mig igen .. i mina tankar, och nu var det på riktigt. Jag måste ju börja prata med henne, försöka, men jag fick inte fram ett ljud. Jag svalde hårt och pep till. –Vart är vi? ’’Fick jag fram tillslut’’, vad är det som händer? – Vi springer iväg till de andra, till Maria och dom, kom nu!

Vi sprang, fort, väldigt fort. Kunde jag springa så fort? Inte hemma men här, vart vi nu var, i den konstiga världen kunde jag. Och Elin kunde läsa tankar, vad mer kunde man göra här. Vi stannade när vi kom till ett rum med mattor till golv, där var Maria och några fler. Maria som aldrig tränar var i sin bästa form. Det verkade helknäppt, för bra för att vara sant.

-          Kom och prova, sade hon. Jag gick in till mattorna och kännde hur adrenalinet steg till max och gjorde det jag alltid velat göra igen, roundat flickis flickis salto. Åh, fick inte in värsta bra roundaten men jag kastade mig iaf bakåt för att göra en flickis, det kändes lite tungt, men det gick!! Hur lätt som helst. Jag fortsatte och fortsatte och verkade aldrig bli trött. Tillslut var jag ensam där men det gjorde mig inget, nu visste jag varför jag var här och jag visste vad som skulle hända näst. Jag blev ganska trött efter en lång stund till och stannade upp. Jag gick iväg för att leta efter någon annan, det var dock folk överallt men de var oviktiga, jag ville till någon som står mig nära, tills jag såg att det var strålande sol ute. Jag öppnade glasdörren ut mot sten balkongen som var den största balkong jag någonsin sett. Den omfamnade hela huset och var minst 10 meter ut från väggen. Därute satt Elin och Maria m.fl. och jag satte mig bredvid dom. Vi njöt av vädret och allt vi var kapabla till att göra, det var helt underbart. 20 minuter gick ganska fort här så vi började känna oss lite sugna på någonting, men vad skulle man äta och vad fanns utanför byggnaden, det var ingen som visste. Alla höll sig till byggnaden vi landat i. När vi minst anar det kommer det ut en betjänst. Inte vilken betjänt som helst utan en i sten!! En betjänst i sten som pratar vänligt med oss och som har en bricka full av halvskurna apelsiner på i handen. – Ta för er, gärna en av varje. Sade betjänsten. Vad kan han ha menat med en av varje? Det fanns ju bara fullt med oranga apelsin halvor, inget mer. Jaja, vi tog iaf för oss. Plikten började kalla och vi vandrade tillbaka till bänkarna vi kom hit i. Men ingen ville, alla visste att vi var tvungna men att vi skulle ramla i ett stort svart hål efter resan tillbaka, det var då jag inte klarade av mer, ingen vill ju dö.. så jag öppnade mina ögon och kom in i verkligheten igen.

En liten slutsats jag drog:

Jag tror att jag drömde om mina vänner för att jag tänkte på dom igår, väldigt mycket. och eftersom jag aldrig träffade min älskling igår så var han saknad av både mig och drömmen. att overkligheten blev som den blev har jag inget svar på men vissa detaljer är så självklara. att jag t.ex. ville till mina nära och att det framför att var Elin och Maria (känn er smickrade (a)). Och att jag tog lite kontroll över drömmen och vaknade upp då jag inte ville dö, var ganska häftigt, det brukar inte vara så lätt. och just känslan av att alla skulle dö tillslut (falla i det svarta hålet) vilket jag visste under hela resan .. alla visste. det hör väl ihop med att allt har ett slut. istället för att jag skulle dö i min dröm (overkligheten) så vaknade jag upp från den och lämnde overkligheten för medvetandet.

:D :D :D :D :D :D :D